Har känts tungt ett tag. Men nu börjar det gå mot bättre tider. I alla fall om man tänker på vädret. Solen lyser över Skarpnäck och fåglarna kvittrar utanför min balkong. Kanske kan jag inte begära mycket mer än så. Eller så behöver jag inte mycket mer just nu. Längtan efter våren är nästan outhärdlig så här års. Därför blir de första tecknen essentiella för mig.
I går var det svinkallt ute. Efter en promenad från Lilla Essingen till Norrtull var mina tår alldeles avdomnade. Spenderade kvällen framför tv:n. Ibland är det verkligen skönt att bara slappa.
Nu väntar en fika med min Anna. Sedan bär det av mot DN. Ska vara med på kvällspasset i dag. Om jag hinner blir det en öl med Alex efteråt.
Människor är verkligen det bästa som finns. Är så tacksam att jag har fått lära känna så många underbara personer de senaste månaderna.
Jag längtar efter mina syskon. Pratade med Ulli imorse. Hon vara hemma hos mamma och pappa och pluggade. Önskar att jag kunde telepartera mig ditt och käka frukost. Hoppas att vi ses snart!
Från fredagens fotande...
