Ett lustbarn med återvunnen gnista

Vet att jag redan har bloggat en gång i dag, men kan inte låta bli att hamra ett tag till på tangenterna. Har plötsligt återfått lusten att skriva. Nu när det inte är något tvång längre känns det hur kul som helst.

Fick det hela förklarat för mig av min trogna kumpan Erika på bussen tillbaka från Visby i måndags kväll. Jag babblade på om att jag har så svårt att känna för att göra något när det blir ett måste. Även om jag innerst inne egentligen tycker att det är roligt. ”Men det är bara för att vi är lustbarn”, sa Erika. ”Sådana som gör saker av lust.”

Jag tyckte att det lät så fint. Tänk, det är bara att acceptera… antagligen är jag just det. Ett lustbarn. Så bort med alla måste och fram med gnistan. Carpe diem!