Om söndagssurhet i efterhand

Söndagen var en dag i gråa toner. Den färgades av det dåliga humör som överraskade mig på morgonen när jag vaknade. Den där känslan man inte kan sätta fingret på. Känslan av att något inte står helt rätt till, fast man inte riktigt vet vad.

Jag satte mig snabbt upp i sängen och tänkte att ”Här kan du inte ligga och sura. Nu går du upp, duschar och käkar frukost.” Men jag hann knappt öppna dörren till badrummet förrän det dåliga humöret, som stått och lurpassat bakom duschdraperiet, åter hoppade på mig.

Det gnagde sig fast och vägrade släppa taget. Så jag beslöt mig för att ta en lång höstpromenad. Sedan kändes allt lite, lite bättre...