Telefonen ringer, men jag kan inte svara...

Jag vet att jag har varit dålig på att höra av mig sedan jag anlände till Gotland. Att jag till och med varit dålig på att svara i telefon. Men hoppas att jag är ursäktad. Jag har helt gått upp i fotandet och då räcker tiden inte till. Jag andas och tänker på detta medium nästan jämt. Jag till och med drömmer om foto.

Innan jag började skolan hade jag föreställt mig att Gotlandsdygnen skulle bli längre än dem i Stockholm. Mycket längre. Men det är snarare tvärt om. Det finns alltid en massa saker jag vill hinna med att göra. Som olika skoluppgifter, redigering av bilder, mörkrumsgrejande och att fota så klart!

Här kommer fler uppdateringar på vad jag har sysslat med de senaste veckorna och förklaringar till varför jag har varit dålig på att lyfta luren...

Vi fick i uppgift att fota ett barndomsminne. Här är mitt. Innan min mormor flyttade från huset i Malmö till en mer behändig lägenhet hade jag nämligen tillgång till värdlens bästa koja. Mellan hennes plank och en stor prunkade häck fanns det perfekta utrymmet. Ett grönt rum där jag antingen lekte själv, med mina kusiner eller med min lillebror.

Förra veckan valfärdade diverse gotlänningar till lilla Hemse. Anledning: Byn bjöd på traditionell marknad av högsta klass. Ett virvar av karuseller, knallar och snabbmat. Vår uppgift var att göra ett reportage om arrangemanget. Här kommer några bilder därifrån.