När man tänker på kärleken

När man tänker på kärleken tänker man på kärleken.
Jag tänker mycket på kärleken. Vi tänker mycket på kärleken jag och Mimmi Mouse.
Vi sitter i hennes soffa och tänker så det knakar. Vi har suttit där många gånger förut. Och tänkt och dryftat. Och dryftat och tänkt.
För någonstans vet vi att allt blir bättre. Eller vi säger så. Vi säger så så mycket att vi vet. Det kommer bli bättre.
Och Mimmi Mouse häller upp mer te. Jag dricker det med mjölk och hon utan. Hon dricker det med honung och jag utan. Och vår blir sommar. Sommar blir höst. Höst blir vinter.
Och plötsligt från en dag till en annan har hon träffat någon. Eller inte någon. Hon har träffat den hon vill träffa.
Efter år av sår. Svävandes mellan busiga lockar, glansiga hornhinnor och välklädda varianter av en och samma.
Han som inte förtjänat henne. Han som gjort revor. Som använt de stora orden, men inte kunnat fylla ut ett par skor.
Och vi kommer fram till att hon inte varit oskyldig. För vem är det? Men vi enas ändå om att denna person nu är utsuddad och raderad.
För en dag var Mimmi Mouse plötsligt redo. Hennes tankar var klara och hjärta fritt. De rufsiga lockarna hade börjat sloka och de glansiga hornhinnorna torkat upp.
Och Mimmi Mouse trumpetar ut sitt nyvunna mod. Hon balanserar på klippavsatser. Kastar sig med huvudet före i isvakar. Skriker där hon tidigare aldrig haft ord.
Och jag blir alldeles varm. För om Mimmi Mouse är glad så är jag glad.
För det är så det funkar. Vi delar det mesta. Från minnen och kaffepengar till konstaterandet att vi inte alltid tycker lika om saker och ting. Absolut inte.
Och just i dag är jag är extra kär – för Mimmi Mouse skull.