Nytt år – nytt hår?

Första dagen på det nya året. Vad säger man? Nytt år och ny hårcut? Eller hur ska det vara?
Min frisyr är varken ny eller friserad. Slitna toppar delar sig ända upp till himlen och tillbaka.
Ett tovigt trassel under ytan på ett stort leende. Det är så det brukar se ut.
Och det där irriterande leendet sen. Ständigt kommenterat. Med överslätande kommentarer smetade på toppen av en hemlighet. Det skeva klär mig illa.
Fast Miss Lo säger att det inte stämmer. Inte längre. Några nämnvärda tovor finns inte tala om. Mest bara leenden som kommer när man minst anar dem. Som lurpassar vid frukostgröten. Som dyker upp i kön till affären. Eller knackar på när man sitter på tunnelbanan på väg till jobbet och det är kallt och jävligt där ute.
Och kanske har hon rätt? I alla fall till viss del.
För tovorna har analyserats, penetrerats och artikulerats. De har irriterats, svullnat upp och infekterats. Tills de fått sin egen plats.
Och jag gillart. Absolut.
För är det inte då man känner någon på riktigt? När man ser trasslet. Och får vara med och trassla ut.
Hitta till andra sidan. Där människor är människor. Och inte uttröttade fotsoldater. Ständigt i beredskap för nya attacker.
I alla fall, jag är tacksam för Miss Los skarpa blick. Och att hon säger vad hon tycker – i alla lägen. På gott och ont!